Om biskopen

Döpt till Kristus

Biskop Byers bars som spädbarn fram av sina föräldrar och döptes i metodistkyrkan i Caroleen, North Carolina, den 7 april 1968. Han tog emot detta dop ur Herrens hand, genom sin mors och sin fars tro.

En familjekyrka

Från sin födelse tills han reste för att studera juridik hösten 1996 hade han sitt kyrkliga hem i First United Methodist Church i Caroleen. Det var en familjekyrka i ordets sannaste bemärkelse. Hans far och hans farbröder, alla byggnadsarbetare till yrket, byggde den med egna händer, och de flesta i släkten Byers firade gudstjänst där.

Tron var en självklar del av familjens vardag. Hans far tjänade som församlingens lekmannaledare och ledde gudstjänsterna när den ordinerade pastorn var borta. En av hans farbröder tjänade som pastor i Förenade metodistkyrkan fram till sin pensionering, och denne farbrors son följde honom i samma tjänst och har sedan också gått i pension. En annan kusin ledde kyrkokören i årtionden, och andra familjemedlemmar satt vid olika tider i församlingens administrativa råd, undervisade i söndagsskolan och hade andra uppdrag i församlingen. Garland sjöng i barnkören som barn.

Hans kyrkfamilj var större än den egna släkten. Många medlemmar som han inte var släkt med var för honom bröder och systrar i Kristus, och de förblev honom nära genom hela livet. Han har sedan dess då och då återvänt för att fira gudstjänst där.

Kallelsen till tjänst

Biskop Byers inledde sin yrkesbana i andras tjänst som polis i North Carolina vid tjugo års ålder. Han tjänstgjorde som polis i en stad, som biträdande sheriff i ett county och slutligen som statlig utredare vid distriktsåklagarens kontor i det dåvarande distrikt 29, ett distrikt omfattande fem countyn. Under nästan åtta år inom polisen genomförde han ett stort antal gripanden för grova brott och fick flera regionala utmärkelser för mod och för förtjänstfull tjänst för samhället. År 1996 tilldelade North Carolinas justitiedepartement honom sina certifikat i polisarbete på grundläggande, mellanliggande och avancerad nivå. Det avancerade certifikatet innehas av ungefär en procent av delstatens poliser.

År 1996, medan han tjänstgjorde som distriktsåklagarens chefsutredare, sökte han till och antogs vid juristutbildningen, och samma år inledde han sin juridiska bana. Under sin juridiska bana har han tjänstgjort som åklagare under fyra folkvalda distriktsåklagare, periodvis med ansvar för sju countyn. I övrigt har han verkat som processadvokat, där han har företrätt kärande i civilmål och försvarat tilltalade i brottmål, främst medellösa klienter.

Det var under dessa år som han kallades till Kristi tjänst.

Kallelsen till andlig tjänst

Omkring 2007 kände biskop Byers att Herren kallade honom till sin tjänst. Aposteln Paulus gav detta råd:

”Var och en förblive i den kallelse vari han var, när han blev kallad.”Första Korinthierbrevet 7:20 (1917 års översättning)

Han var advokat när kallelsen kom, och han förblev advokat.

Från det ögonblick han kände denna kallelse sökte han ett kyrkosamfund som stod i giltig apostolisk succession, där han kunde söka ordination. Många andra möjligheter stod honom öppna, men på grund av frågan om apostolisk succession ledde Herren honom till Lutheran Orthodox Church. Där hade han presiderande ärkebiskop Samuel Guido, Jr. som sin herde, han som då var ärkebiskop över hela samfundet och som han var direkt ansvarig och redovisningsskyldig inför. Av ärkebiskop Guido lärde han mycket om tron, om hur en evangeliets tjänare bör uppträda och om det högtidliga ansvar som detta ämbete medför.

Formation

Biskop Byers har ingen formell examen i teologi. Hans formation har skett genom år av disciplinerade studier och genom tjänst under vägledning av presiderande ärkebiskop Samuel Guido, Jr. och biskop Michael J. Kline i Exorcist Order of St. Michael. Juristens färdigheter (att utreda en fråga ända till källorna och att väga auktoritet och bevis) låter sig naturligt överföras till trons frågor. Han har tillämpat dem genom många timmars ingående studier av Skriften, de apostoliska fäderna, ökenfäderna och Kyrkans koncilier.

Övertygelser

Biskop Byers bekänner helt och fullt den apostoliska trosbekännelsen som sin tros bekännelse, och han omfattar också den nicenska trosbekännelsen.

Han tror att det finns ett enda Jesu Kristi evangelium. Där kristna samfund och troende skiljer sig åt, har skillnaderna främst sin grund i mänskliga missförstånd, eller i split och oenighet som avsiktligt har väckts av fienden, om vilken Herren sade: ”han är en lögnare, ja, lögnens fader” (Johannes 8:44).

Han tror att Guds folk törstar efter kunskapen om honom, efter hans välsignelse och efter hans närvaro i sitt liv, och att de som verkligen tror söker hans ansikte: ”Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag” (Psaltaren 27:8).

Han tror att inget enskilt samfund äger hela sanningen, utan att sanningen finns spridd bland de kristna troendes samfund. Han tror vidare att Satan, som också kallas djävulen, inte vill att människorna ska komma till kunskap om sanningen, utan endast söker att förgöra: ”Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra” (Johannes 10:10).

Det som i hög grad saknas i denna nuvarande onda tid, menar han, är en röst av en som ropar i öknen (Jesaja 40:3; Matteus 3:3). Det innebär en källa till sanning som inte står i skuld till något samfund eller någon politik, utan någon annan avsikt än att predika och framföra Guds sanna ord, ofiltrerat och obehindrat av den institutionella religionens verksamhet och politik i allmänhet. Biskop Byers kommer att skriva sanningen så som han förstår den, utan hänsyn till samfundens preferenser, politisk korrekthet eller följderna för kyrkans kassor. Liksom varje biskop som är giltigt kallad och vigd är han försedd med sitt heliga ämbetes myndighet att avgöra trosfrågor, och han kommer att göra det utan lidelse eller fördomar.

Han söker enhet bland Guds folk, men han minns Herrens ord: ”I skolen icke mena att jag har kommit för att sända frid på jorden. Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd” (Matteus 10:34). Att följa hans röst kommer till sin natur att skilja det som måste skiljas. Detta arbete kommer att utföras genom en serie skrifter för de kristna troende.

Ordination

Den 17 augusti 2008 ordinerades han genom handpåläggning i St. Paul’s Lutheran Orthodox Chapel i Palmerton, Pennsylvania, till evangeliets tjänare.

Från sin ordination fram till sin biskopsvigning verkade han som evangeliets tjänare i stiftet Western North Carolina och som kyrkans chef för juridiska frågor.

Ett bekräftelsebrev

Under åren mellan hans ordination och hans biskopsvigning gjorde ärkebiskop Guido honom bekant med biskop Michael J. Kline. De två blev goda vänner, och biskop Byers blev medlem av Exorcist Order of St. Michael, som biskop Kline då ledde. Han bistod biskop Kline i ett antal biskopliga ärenden.

Biskop Kline var inte medlem av Lutheran Orthodox Church, och beslutet att viga biskop Byers till biskop låg hos denna kyrka allena. Något brev från honom krävdes inte. Men på grund av deras samarbete, och på grund av hans fasta övertygelse om att biskop Byers borde vigas till biskop, anslöt sig biskop Kline till den biskopliga bedömningen att han var värdig och att hans kallelse att vara biskop i apostolisk succession var sann. Den 18 april 2013 utfärdade han detta brev med samtycke och bekräftelse.

Biskopsvigning

Den 20 april 2013 vigdes Garland F. Byers, Jr. till biskop i St. Paul’s Lutheran Orthodox Chapel, som den dagen höll till hos American Legion Post 16, Slatington, Pennsylvania, genom handpåläggning under firandet av den heliga eukaristin, och han blev biskop i stiftet Western North Carolina.

Samma dag tilldelade kyrkan honom graden teologie doktor, honoris causa, som ett erkännande av hans arbete med kyrkans teologiska ärenden och frågor, så som kyrkor ibland har för sed.

Ärkebiskop och avsked i kärlek

Biskop Byers upphöjdes senare till ärkebiskop i stiftet Western North Carolina. Därefter utträdde han ur Lutheran Orthodox Church. Beslutet var hans eget, fattat av personliga skäl, och det sprang inte ur någon oenighet med någon medlem av biskopsrådet eller av det administrativa organet. Han står alltjämt i gemenskap med dem. Han älskar varje medlem av denna kyrka som en broder eller syster i Kristus, och han är tacksam för den roll de spelade när de förde honom till Kristus och till de heliga vigningarna.

Biskop för folken, under apostoliskt uppdrag

Efter sin biskopsvigning leddes biskop Byers till insikten att hans kallelse varken var att vara herde för en församling eller att tjäna som stiftsbiskop med tillsyn över prästerna i ett område. Hans kallelse är evangeliets tjänst genom det skrivna ordet, och att lägga fram sann lära för Guds folk.

Han beskriver detta arbete med Herrens egna ord:

Då sade han till dem: ”Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.”Matteus 13:52 (1917 års översättning)

Som Rikets skriftlärde bär han fram nytt och gammalt och prövar bådadera mot Jesu Kristi evangelium, med den heliga Anden som sin vägledare. Han öser fritt ur vittnesbördet från varje kristen tradition, talar inte för något samfund och söker Kristi Kyrkas enhet.

Han gör inte anspråk på någon stiftsmyndighet eller territoriell myndighet över någon kyrka eller något samfund, var det än må vara. Han skriver under det uppdrag som Kristus gav sina apostlar:

”Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.”Matteus 28:19–20 (1917 års översättning)

Även om biskop Byers ser sig själv som Rikets skriftlärde, behåller han biskopsämbetets fulla sakramentala myndighet och kan utföra varje sakramental handling som hör till detta ämbete.

Det skrivna ordets tjänst, Rikets skriftlärdes arbete, läggs fram i sin helhet under Publikationer, där hans skrifter är numrerade i publiceringsordning och daterade.

Oberoende källor

Läsare som vill kontrollera denna redogörelse kan konsultera följande:

• Lutheran Orthodox Church, Clergy List, som nämner Garland Byers bland kyrkans registrerade präster. Även om biskop Byers sedan några år inte är knuten till Lutheran Orthodox Church, står han alltjämt i gemenskap med den och är behörig att leda gudstjänster i dess kyrkor på dess begäran. Clergy List är en förteckning över godkända präster, inte över aktiva präster som står under samfundets styrning.
• Lutheran Orthodox Church, Convocation 2013, kyrkans redogörelse för dess generalförsamling i april 2013, då biskopar vigdes.
• Lutheran Orthodox Church, Apostolic Lineage, som dokumenterar biskopsvigningen av ärkebiskop Samuel Guido, Jr. i New York den 11 juli 2004, förrättad av ärkebiskop Nils Bertil Persson, med ärkebiskoparna Peter Paul Brennan och Irl Gladfelter som medkonsekratorer.
• Biskop Byers apostoliska succession, som följer hans successionslinjer ända tillbaka till apostlarna.